Varför är det så svårt att gå ner i vikt och behålla den?

Kroppen försvarar sin vikt: biologiskt motstånd

När du går ner i vikt svarar kroppen med att öka hungern, minska mättnaden och sänka energiförbrukningen. Det kallas biologiskt motstånd, eller metabol anpassning, och är huvudförklaringen till att vikten så ofta kommer tillbaka efter en diet^{[1, 2]}.

I en ofta citerad studie i New England Journal of Medicine fick 50 personer med fetma gå ner i genomsnitt 13,5 kg på tio veckor. Ett år senare var nivåerna av hungerhormonet ghrelin fortfarande förhöjda, medan mättnadshormoner som leptin, PYY och CCK var sänkta, och deltagarna kände sig hungrigare än innan de började^[3].

Kroppen beter sig alltså som om den har ett "börvärde" för vikten som den försöker återgå till. Det är inte en brist på karaktär, utan fysiologi.

Hunger, mättnad och hjärnan

Aptiten styrs av ett samspel mellan hjärnans hungercentrum i hypotalamus, hjärnans belöningssystem och hormoner från tarmen, fettväven och bukspottkörteln. Vid obesitas kan de här signalerna vara i obalans, så att hungern blir starkare och mättnadskänslan svagare^{[4, 5]}.

Det är just mättnadssystemet som moderna läkemedel som Wegovy och Mounjaro förstärker, genom att efterlikna GLP-1, och för Mounjaros del även GIP.

Gener och ärftlighet

Ärftligheten är stor. En sammanställning av tvilling-, adoptions- och familjestudier visar att gener förklarar omkring 50–90 procent av skillnaderna i BMI mellan människor i tvillingstudier och 20–60 procent i adoptionsstudier^[6].

Det finns hundratals genvarianter som var för sig påverkar vikten lite, främst genom aptit och mättnad. Generna avgör inte ödet, men förklarar varför två personer med samma vanor kan ha helt olika vikt.

Sömn, stress, miljö och läkemedel

• Sömn: sömnbrist ökar hungern. Snarkning med andningsuppehåll kan tyda på sömnapné, som både förvärras av och bidrar till viktuppgång^[7].
• Stress: långvarig stress är kopplad till mer sug efter mat och högre BMI^[8].
• Miljö: billig energität mat, stora portioner och mer stillasittande arbete gör det lätt att få i sig mer energi än kroppen gör av med.
• Läkemedel: vissa läkemedel kan öka vikten, till exempel kortison, insulin, vissa antidepressiva, antipsykotiska och epilepsiläkemedel. Sluta aldrig med ett läkemedel på egen hand. Prata med din läkare om alternativ^[9].
• Sjukdomar: till exempel låg ämnesomsättning (hypotyreos) behöver uteslutas vid utredning^[7].

Psykisk hälsa och stigma

Depression, ångest och ätstörningar är vanligare hos personer med obesitas och kan göra det svårare att gå ner i vikt. Samtidigt är viktstigma, fördomar om att obesitas beror på lathet eller bristande vilja, utbrett, även inom vården^[10].

Ett internationellt konsensusuttalande från 2020, undertecknat av över hundra organisationer, konstaterar att viktstigma skadar hälsan, får människor att undvika vården och inte leder till viktnedgång^[11]. Du har rätt till ett respektfullt bemötande och en individuell bedömning, precis som vid andra sjukdomar^[12].

Varför räcker inte bantning?

De flesta som går ner i vikt med enbart kost och motion går upp en stor del av vikten igen inom några år. Det beror på kroppens biologiska motstånd, inte på att man misslyckats^[13].

Därför ser vården i dag obesitas som en kronisk sjukdom som ofta behöver långsiktig behandling, där levnadsvanor kan kombineras med läkemedel eller kirurgi^{[14, 4]}.

Vad hjälper då?

Redan en viktnedgång på 5–10 procent ger tydliga hälsovinster, som lägre blodtryck, bättre blodsocker och blodfetter^[15]. Det som brukar hjälpa:

• Långsiktiga, hållbara vanor kring mat, rörelse och sömn, helst med professionellt stöd
• Läkemedel mot obesitas som dämpar hungern och motverkar det biologiska motståndet
• Obesitaskirurgi vid svår obesitas
• Stöd för psykisk hälsa, sömn och stress
• Regelbunden uppföljning, så att behandlingen kan justeras

Ett bra första steg är att förbereda ett läkarbesök, på vårdcentralen eller digitalt.